Är det bara jag som känner så här?
Jag har kommit på mig själv med att tycka det är jättejobbigt när Simon börjar skrika på offentliga platser. Ibland får jag en känsla av att skämmas. Varför?
Jo, för att jag inte vill störa andra med att mitt barn skriker. Jag vet att det låter helknäppt! Igår var vi på biblioteket, och där har man ju fått lära sig att man måste vara tyst för att inte störa dom som läser... När jag skulle prata med kvinnan i infodesken, ja då började självklart Simon att gallskrika i vagnen. Jag plockade upp honom, det hjälpte inte.. Jag vaggade fram och tillbaka, det hjälpte inte och jag kände hur jag vart mer och mer uppstressad och bara ville fly från situationen. Men kvinnan i disken bara log förstående och hjälpte mig så snabbt hon kunde.
Jag vet att folk har förståelse för att små små bebisar skriker, men det känns ibland som om dom önskar att han bara kunde hålla käft rent ut sagt, eller att jag som är hans mamma borde gå därifrån med honom. Men jag måste ju kunna gå utanför dörren här hemma!
