Livet Me Simon och Linus..

Det här året har vart hyfsat förskonat från hemskheter men jag minns med skräck den morgon i april då jag vaknade med bröstsmärta och 1177 skickade en ambulans och jag hamnade först på akeuten på Danderyds sjukhus och sen på förlossningen. 

 

Hur jag höll på att kollapsa på röntgen där jag skulle göra en specialundersökning för att utesluta propp i lungan. Jag har aldrig känt mig så liten och hjälplös som de sekunderna innan D fick tag på en sköterska som kunde slänga upp mig i en säng i ett rum och jag kände hur jag sakta kom tillbaka lite i taget.. Allt visade sig vara bra med mig och bebis i magen men det var nog de mest obehagligaste och tuffaste ögonblicken det här åren. Tankarna som hann flyga genom huvudet när min puls rusade stup i kvarten och smärtan i bröstkorgen högg som knivar.

 

Än idag vet jag inte vad det var som hände, läkaren trodde det kunde vara en luftvägsinfektion, stress eller oro. Jag har känt smärtan någon gån efter det men då har den vart hanterbar.