"Familjen är viktigast.."
Häromdagen fick jag en kommentar som gjorde mig både förbannad och lite ledsen. "Hur kan du vara ok med att han är borta så mycket och tvingar dig att ta hand om era barn, man är faktiskt två om att skaffa barn och familjen kommer först". Jag har gått och funderat över det sen dess. Jag hade inget bra svar då, för jag vart så ställd av att ens få kommentaren. Men nu har jag ett svar...
Familjen kommer först, det gör den även hos oss och just därför måste han resa relativt ofta eftersom det är en del av hans jobb. Något han måste göra om han vill ha sitt jobb kvar. För utan hans inkomst skulle vi behöva bo i en hyresrätt där barnen skulle få dela rum.
Jag stöttar min man i beslutet han tog att byta jobb, man kan kanske säga att jag till och med pushade honom. Han har mitt fulla stöd och oavsett hur jobbigt jag tycker det kan vara att han är borta 12-14 dagar så är såna långa resor inga konstigheter. Jag hade möjlighet att yttra mig när han bytte jobb men jag visste även vad hans tidigare jobb gav för förutsättningar. Att det är jag som tar den mesta vabben osv är inte ett dugg konstigt med tanke på våra löneskillnader. Hade staten och försäkringskassan höjt taket för SGI och föräldrapenning tror jag det hade sett annorlunda ut.
När han är hemma är han en otroligt närvarande pappa och ägnar mycket tid med barnen och låter mig göra saker som jag vill göra. Träna, umgås med vänner, åka iväg på mässor osv.
Det här är vårt val, vår familj och VI vet vad som är bäst för den. Varför har vissa ett sådant behov av att berätta för andra att deras sätt att leva är så fel och att det sättet dem lever på är det enda rätta där man tycker att den som ska resa iväg i tjänsten ska boka om för att ett av barnen är sjuka och det är jobbigt att ta hand om dom då.. Hur gör alla ensamstående? Dem har ingen att ringa hem. I mina ögon skaffar jag barnen jag har under förutsättning att om något skulle hända D kan jag ta hand om dom själv. Jag förväntar mig aldrig att någon annan ska ta hand om mina barn..
Sen ska vi inte sticka under stolen med att jag tycker om att vara själv ibland. Få göra vad jag vill, äta vad jag vill, se på vilka program jag vill utan att behöva kompromissa. Jag behöver min egentid för att fungera som mamma, fru, vän och medmänniska. Då är det här ett perfekt sätt att få det utan att behöva åka hemifrån eller köra ut hela familjen ur hemmet.
Till dig som menar att jag är "missnöjd med min situation" vill jag bara säga, nej inte ett dugg. Jag har en man som jag älskar och som älskar mig, barn som gör mitt liv värt att leva och vänner som gör livet komplett. Jag skulle inte vilja byta ut någonting av det.. <3
